Sara - vardag & fotografier

 

Jag satte mig ner på den hårda sängen, drog mjukt med handen över det havsblåa täcket.

Solen visade sig för första gången idag och strålarna bländade mig i ögonen från fönstret.

Jag insåg att idag kommer jag förlora en vän. 

Tårar föll ner över kinden, men jag torkade snabbt bort dem med min mjuka ärm. Stora flickor gråter inte tänkte jag, och torkade fort bort dem så att ingen skulle se. Nästan som om det var en skam.

Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna men kände fortfarande trycket i halsen.

Min älskade katt Bella, min bästa vän, kommer lämna mig idag.

 

Jag minns från när jag var liten att det var meningen att vår granne skulle få henne, eftersom de så gärna ville ha en katt.

Men jag hade fäst mig och tyckte så mycket om henne att jag bad om att få behålla henne. Och så blev det.

Efter den dagen har hon stått med mig i vått och torrt. Jag har växt upp med henne, hon har funnits där sedan jag var tre år. 

Alla gånger jag gråtit har Bella kommit fram till mig, buffat mig i sidan och börjat kurra. Hon visste alltid när jag var ledsen.

Men idag kom ingen Bella längre. Det gör så ont när jag tänker på att jag aldrig får tillbaks dig.